Konflikthantering ur en biologs perspektiv

Anneli Pedersen BrandtVi människor, Homo sapiens, är en av alla arter på jorden, och evolutionen formar oss kontinuerligt. Att vara medveten om både likheter och olikheter mellan oss och andra arter kan ge ett intressant perspektiv på vårt beteende.

Arv och miljö

Naturligtvis är vi inte “slavar under biologin”. Vi kan göra medvetna val, och vi påverkas och påverkar, inte bara andra utan även oss själva, både medvetet och omedvetet. I vårt upplysta samhälle vet exempelvis de flesta idag att vår nedärvda misstänksamhet mot främlingar inte på något sätt rättfärdigar rasism, däremot är det befogat att reagera negativt om en främmande människa plötsligt står i den egna bostaden.

Vårt beteende är alltså resultatet av både arv och miljö. Samverkan mellan arv och miljö är komplex, och både omvärlden och faktorer inom oss själva bestämmer vilka gener som är aktiva vid en viss tidpunkt eller i en viss situation. Forskare har kunnat visa att miljö även kan påverka arv. Stressade höns fick avkomma med sämre inlärningsförmåga, och höns som levde i en miljö som krävde inlärning av effektivare födosökmetod fick avkomma som uppvisade detta utan att behöva lära in det först. Dessutom är miljön föränderlig, och olika arter har olika nedärvda förutsättningar att påverkas av miljön. En fågel ärver inlärningsprogrammet för sång, men behöver lära sig hur den egna arten sjunger genom att höra det. Hur vi beter oss och processar information påverkas också av egenskaper som skiftar med vår förprogrammerade biologiska utveckling under livet. En ung människa är exempelvis mer benägen att ta risker, trots att det innebär att han eventuellt inte lever länge nog att föra sina gener vidare, av den anledningen att våra förfäder behövde våga ge sig iväg från gruppen och skaffa sig egen boplats och partner för att gynna vår arts fortbestånd.

Aggressivitet

Aggressivitet kan definieras på olika sätt. Den kan vara en reaktion på provokation eller frustration – emotionell, eller den kan vara ett verktyg för att komma i besittning av en resurs – instrumentell. Krig kan anses vara instrumentell aggressivitet hos ledare, men droger eller underblåsande av främlingsfientlighet används ofta för att skapa emotionell aggressivitet som undanröjer medfödda och inlärda spärrar hos de som skickas ut på slagfältet och annars inte är tillräckligt motiverade att slåss. Det är sedan lätt att skapa en våldsspiral.

Aggressivitet behöver inte innebära våld utan kan också vara hot om våld. Vi människor skiljer på fysiskt och psykiskt våld. I båda fallen orsakas skada.

Grundsyftet med aggressivitet anses vara att individer ska kunna sprida sig jämnt i livsmiljön för att minska konkurrensen om resurserna, skaffa sig resurser vid konkurrens, exempelvis boplats, föda och partner (och social status som ofta påverkar de förstnämnda), och skydda sig och avkomman mot hot. Det kön som hos en viss art försvarar ungarna tenderar också att vara mest aggressivt. Aggression kan vara mer eller mindre medfödd, men den kan också vara socialt och kulturellt inlärd, till exempel hur, när och till vilken grad den uttrycks. I de flesta mänskliga samhällen anses en fysisk attack som svar på en verbal förolämpning obefogad. Rädsla och utlösande av aggression är nära sammankopplat. Likaså aggression och belöningssystemet i hjärnan.

Olika arter och individer inom arterna, beroende på ålder, kön, arv och inlärning, har mer eller mindre benägenhet att reagera på en provokation eller ett stimuli. Vilken reaktion som sker varierar också. Det kan vara allt från aggressivitet, riktad mot den som utlöser reaktionen eller omriktad mot ett annat mål, till blidkande, undvikande eller flykt. Provokationer och frustration kan leda till konflikt och vice versa.

Konflikthantering

Beteenden har utvecklats för konflikthantering så att kostnaderna och risken att själv skadas minimeras. Två djur som strider är även mindre uppmärksamma på omgivningen och löper ökad risk att angripas av en predator.

DuvorVarning före angrepp är vanligt. Två hanfiskar som kämpar om ett revir eller en hona kan först mäta varandras styrka och motivation genom att anta starka färger, ställa sig med bredsidorna mot varandra, spärra upp fenorna och göra utfall. Detta trappas upp, men endast om inte någon av antagonisterna ger sig, därför att vinsten bedöms överstiga kostnaden och chansen att vinna bedöms tillräckligt stor, sker ett fysiskt angrepp.

Många arter har beteenden som hämmar aggressivitet; hunden som lägger sig på rygg blir normalt inte biten av sina flockmedlemmar. Ju starkare “vapen” desto starkare hämningsfunktioner för att inte skada den egna arten. Hämning av aggression kan också läras in.

I synnerhet sociala arter, som lever nära tillsammans i grupper, behöver kunna hantera konflikter för att minska risken för aggressivitet och för att gruppen ska kunna samarbeta bra. Vi människor lever mycket nära inpå varandra. Utvecklingen av vårt moderna samhälle, inklusive våra vapen, har gått snabbare än evolutionen. Vi är oerhört beroende av att kunna samarbeta och hantera konflikter. Ett av våra verktyg är det talade språket.

Konflikter kan också uppstå inom en individ som upplever motstridiga impulser att utföra en handling. Ibland kan exempelvis impulsen att angripa vara lika “stor” som impulsen att fly, och då kan en överslagshandling ske; människan kanske kliar sig i huvudet eller katten kanske slickar sin päls. Det evolutionära syftet med detta kan vara att ge utlopp för uppdämd energi och minska stress, liksom det omriktade beteendet (se ovan), det kan vara en typ av konflikthantering så att ett angrepp avstyrs, eller både och. Konflikter, frustration och stress har alltså ofta ett samband. En häst, som är ett flockdjur som rör på sig en stor del av dagen, kan instängd i en spilta börja “väva”; oavbrutet vagga från sida till sida. Detta kallas ett stereotypt beteende.

Då behov inte kan uppfyllas kan alltså detta leda till frustration. För oss människor kan sådana motgångar upplevas starkare om de har orsakats avsiktligt av någon annan och om det känns orättvist. En reaktion på frustration behöver inte alls bli aggressivitet, utan reaktionen kan istället bli kreativitet eller problemlösning, men den kan också bli undvikande eller depression.

Risken för konflikter i en social grupp minskar om gruppmedlemmarnas band är starka. Därför har beteenden utvecklats som har just detta som syfte, inte bara i grupper utan också hos par. Olika hälsnings- och putsningsritualer är exempel på beteenden som stärker relationer och även kan fungera blidkande vid risk för konflikt. Vi människor kan använda exempelvis “teambuilding” för att stärka gruppkänslan.

För sociala arter är det också viktigt med förmåga till försoning efter en konflikt. Att söka försoning är ibland en risk eftersom ett närmande kan resultera i en ny attack stället. Medling av en tredje part kan vara en metod att lösa konflikter. Hos schimpanser kan en hona få till stånd en återförening mellan två stridande hanar. Social träning har stor betydelse för möjlighet till försoning.

Konflikter på arbetsplatsen

• tar medarbetarnas energi
• flyttar fokus från arbetsuppgifterna till konflikten
• tar chefens tid och kraft, och konkurrerar med andra chefsuppgifter
• påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt och orsakar ohälsa
• leder till försämrat resultat och missnöjda kunder.

Konflikter kan vi inte undvika, och de kan dessutom vara en bra start på verksamhetsutveckling om de hanteras på rätt sätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>